Under 2020 hade 27 295 barn och ungdomar någon form av insats från Socialtjänsten. Av dem var 19 386 placerade i familjehem.
Precis som i många andra verksamheter som stat, regioner och kommuner har ansvar för har privata alternativ sakta vunnit terräng. Privata bolag är med och sköter busstrafik, barnomsorg, skola, omsorg, sjukvård mm. Vi företräder Riksförbundet RFF, som organiserar ett antal företag som erbjuder förstärkt konsulentstödd jour- och familjehemsverksamhet. Vi har utredda, utbildade jour och familjehem när barn behöver placeras utanför hemmet. Vi ger kontinuerligt stöd och handledning till familjerna.
Slumpen ska inte avgöra
Det mest kända ”fosterbarnet” i Sverige är vår nyligen avgångne statsminister Stefan Löfven. Så här sade han i en intervju i SvD 2019: ”Jag är fosterbarn och hade en sagolik tur som fick växa upp med två föräldrar på landsbygden. Jag hade kunnat möta ett annat öde. Vilket vet jag inte. Det hade kunnat gå hur som helst.”
Så var det på det sena 50-talet, då Stefan Löfven lämnade sin mor i Stockholmsförorten Aspudden och placerades i ett familjehem i Ådalen, där han hade turen att växa upp under goda förhållanden. Men så får det inte vara i dag. Den ”tur” som avgjorde Stefan Lövens öde borde inte längre existera. I dag ska familjehemmet ska vara godkänt efter noggrann utredning. Minst lika viktigt är det stöd familjehemmet får efter att placeringen är gjord. Det många gånger svåra uppdraget att ta emot traumatiserade barn i sitt hem och familj, kräver både mod och engagemang. Vi inom RFF anser att det är självklart att familjehemsföräldrar ska få handledning, stöd, utbildning och täta uppföljningar.
Men inslaget av slump finns i allra högsta grad kvar för de utsatta barnen. I dag pågår ett ”Postkodlotteri” där barnets bostadsort avgör vilka krav som ställs på den kommunala familjehemsvården. Kommunernas eget agerande är inte sällan i strid med lagen, vilket framgår av den artikel som publicerades i DN 13 december, med rubriken ”Socialtjänsten märkte inte att den 4-åriga flickan svalt, brast i tillsyn och skyllde på pandemin”. Det familjehem artikeln berättar om var inte konsulentstött.
Lagens krav räcker inte
Många kommuner har insett värdet med den konsulentstödda verksamheten. Det stöd och den tillsyn socialtjänsten enligt lagen är skyldig att tillhandahålla är oftast inte tillräcklig för att säkerställa god familjehemsvård. Familjehemmen ska få det stöd och handledning de behöver för att klara sitt uppdrag, som är glasklart, barns rätt till god omsorg. I stället för några besök om året, som lagen föreskriver, gör vi hembesök minst en gång i månaden, i praktiken betydligt oftare. Inom RFF är våra konsulenter tillgängliga dygnet runt och har aldrig mer än två timmars resväg till familjehemmet, för att ta två exempel. Vi gör alltså inte bara det som socialtjänsten enligt lag är skyldig att göra, utan betydligt mer.
Detta är ofta uttalade ”skallkrav” i kommunernas upphandlingar. Listan på skallkrav, från rekrytering av familjehem till kontroller, överstiger alltid, med råge, lagens krav. Det tycker vi är bra, för det visar att kommunerna vill barnens bästa.
Förstärkt vård borde vara normen
Man kan tycka att socialtjänsten i den bästa av världar skulle kunna klara av familjehemsvården utan att köpa externa tjänster. I praktiken är det inte så. Förutsättningen för att socialtjänsten själv ska kunna sköta hela den komplexa hanteringen är att det finns personella resurser för detta.
Så här skrev Arbetsmiljöverket i en rapport 2018 om arbetsvillkoren i socialtjänsten:
”Socialtjänsten har på senare år haft särskilt stora problem med både hög arbetsbelastning och stor personalomsättning. Att stress hänger ihop med hur arbetet är organiserat är väl belagt inom stress- och arbetslivsforskning. Tidigare studier om arbetsvillkoren inom socialtjänsten visar att ansvaret att hantera obalans mellan krav och resurser har decentraliserats till den enskilde medarbetaren. När resurserna inte matchar de krav som ställs, tvingas medarbetarna till strategier som antingen äventyrar deras egen hälsa eller kvaliteten i arbetet.”
Allt tuffare i socialtjänsten
Det finns ingenting i utvecklingen efter 2018 som talar för att socialtjänstens arbete har blivit lättare, tvärtom. Barn till hemvändande IS-kvinnor, barn som används som skyttar i gänguppgörelser, hedersvåld med tvångsgifte och könsstympning av flickor… Listan är lång på nya eller ökande samhällsproblem där barn far illa. Socialtjänsten har fullt upp med att hantera denna nya verklighet, samtidigt som alla andra socialt utsatta grupper finns kvar. Det skapar farliga och i grunden onödiga prioriteringar, som riskerar att glesa ut det sociala skyddsnätet. Den växande listan över socialt utsatta områden är ett av flera tecken på detta. Låt inte det gå ut över de placerade barnen!
Certifiering och tillståndsplikt
Ett av RFF:s grundläggande syften är att driva kvalitetsfrågor generellt inom barn- och ungdomsvården, specifikt inom konsulentstödd jour- och familjehemsvård. RFF utarbetade tidigt en egen certifiering, som innebär att våra medlemmar måste leva upp till 16 kvalitetskriterier. När tillståndsplikten för konsulentstödd jour- och familjehemsvård kom 2017 var kvalitetskriterierna få, vilket innebär att vår certifiering ställer betydligt högre krav på verksamheterna. Det innebär att alla verksamheter inom RFF bedriver ett omfattande kvalitetsarbete, med bland annat att konsulenterna skall ha adekvat utbildning och erfarenhet, extern handledning, egenkontroller, klagomålshantering och utvärderingar. De företag som erbjuder kommunerna konsulentstödda, förstärkta familjehem drivs och bemannas ofta av personer som tidigare har arbetat med familjehemsplaceringar i den kommunala socialtjänsten, men som upplevt att det engagemang som de drivs av inte kommer till sin rätt där. Socialtjänstens höga arbetsbelastning innebär ofta att när ett barn väl är placerat finns det ofta något som känns mer akut än att besöka barnet och familjehemmet. Ett sådant arbetssätt tror vi inte främjar goda arbetsvillkor och kontinuiet inom socialtjänsten och framför allt gynnar det inte de placerade barnen.
Utpressning
Vi ser också exempel på att det är värre än så. Vi har sett kommuner som har försökt ”ta över” familjehem som våra medlemsföretag har rekryterat, ibland genom att hota med att omplacera de barn som bor i familjehemmet om de inte går med på att direkt arbeta under socialtjänsten för att slippa betala den dygnsavgift som placeringen kräver. Det innebär att de låter företagen göra hela det tunga arbetet med att hitta lämpliga familjer, utan att vilja betala för det. Men framför allt är de beredda att utsätta barn för stressen att tvingas bryta upp från en trygg tillvaro, för att kommunen vill spara lite pengar. Vi kallar det utpressning och det slutar ofta med haveri i relationen mellan barnet och familjehemmet.
Vi är helt beroende av att samarbetet med kommunernas socialtjänst fungerar och att vi drar åt samma håll. Oftast fungerar det bra, men ibland inte. Som i exemplet ovan. Vi ser också flera exempel på bristande kontroll av familjehem och alltför långa placeringar i jourhem, som enligt lagen ska vara max 6 månader, i de fall kommunerna själva hanterar verksamheten.
Det yttersta beviset för att en familjehemsplacering har misslyckats kallas sammanbrott. Vid ett sammanbrott har en av tre saker hänt: Barnet ha avvikit från familjehemmet, eller familjehemmet har bett socialtjänsten att hämta barnet, eller socialtjänsten beslutar att barnet ska flytta från familjehemmet. Oavsett orsak innebär ett sammanbrott ett stort trauma för barnet, som kan ta lång tid att läka.
Riskgrupp
Vi vet också att familjehemsplacerade barn är en riskgrupp, som i genomsnitt har sämre studieresultat, trots normalbegåvning, och oftare hamnar i missbruk, kriminalitet eller psykisk ohälsa. Samtidigt vet vi att barn som har vuxit upp i familjehem kan bli statsministrar. Med rätt familjehem, rätt stöd till familjehemmet, samt noggrann kontroll och uppföljning, kan riskerna minimeras.
För barnens skull anser vi att samma krav bör ställas på alla som arbetar med familjehemsvård. De krav som ställs på konsulentstödd familjehemsvård ska vara normen, inte en ”lyx” som kommunerna kan välja att avstå från av budgetskäl. Det är givetvis upp till kommunerna att avgöra om de själva vill göra jobbet eller anlita externa leverantörer. Men postkodlotteriet för de mest utsatta barnen måste upphöra.
Våra förslag:
Samma krav på tillsyn, handledning, och kvalitet måste gälla, vare sig det handlar om kommunal verksamhet eller upphandlad konsulentstödd verksamhet.
Ett av RFF:s egna kvalitetskrav är att konsulenten har högst 10 placeringar per årsbasis.
I många kommuner, kan en familjehemssekreterare ha 20 placeringar eller flera. Inför kvalitetskrav i IVO-tillståndet för konsulentverksamhet som är i enighet med RFF:s certifieringskrav. Idag finns inga sådana förutom föreståndarens, verksamhetschefens erfarenhet.
Upphandlad jour och familjehemsvård får inte per automatik övergå till kommunerna av besparingsskäl genom utpressning eller hot.
Socialtjänsten skall se oss konsulentstödda verksamheter som en god resurs där vi alla samarbetar gemensamt för barnet, ungdomens bästa.
RFF – Riksförbundet för förstärkt familjehemsvård
Styrelsen
Katarina Martin – Ordförande (extern)
Afram Chamoun – Familjehem i fokus
Daisy Lindström – Team Familjehem Småland AB
Ermina Abbes Kahrovic – Nytida Nåjden Familjehem
Jimmy Ramlöv – Familjehemscenter
Johan Ording – Familjehem Norr
Jon Pettersson – Svenska Familjehem AB
Therese Salazar Fors – Attendo
Yvonne Wedin – ABC Jourhem